Han gjorde det igen! Åter en helg och denna gång ända från onsdag kväll till söndag kväll ensam på Arlanda. En trist långtidsparkering, trist väder och dessutom parkerad i ett hörn där det inte fanns en enda annan bil i närheten.
Jag är pissed off. Hämnades omedelbart genom att ha sugit ut varenda strömgnista i husbatteriet - han glömde som vanligt att slå från kylen! Den korta resan till Uppsala var inte tillräcklig för laddning och dessutom regnade det som tusan och var kallt - rätt åt honom. Värmen går på gasol - men brännaren behöver - just det eletricitet för att tända. Blev en kall och trist fuktig natt. Inte värmde jag nåt duschvatten heller.
Men nu är vi sams igen. Han har kört till en camping och jag suger i mig 220 V växelström, varmvattnet susar runt i alla element, radion spelar och det ser ut som att vädret är på väg att bli bättre.
Hebbe och kollegorna tillbringade hela dagen på Akademiska sjukhuset men sedan åkte Hebbe och jag förbi Ulleråkers sjukhus. Ett av de största och äldsta mentalsjukhusen som mest bodde här.
På bilden ser ni mig nedanför klocktornet - det fanns ofta ett sådant på de gamla mentalsjukhusen - tiden var viktig, diciplin ofta med shemalagt arbete för många av patienterna. Kankse något det fanns för mycket av då och för lite av meningsfull sysselsättning nu.
Jag är pissed off. Hämnades omedelbart genom att ha sugit ut varenda strömgnista i husbatteriet - han glömde som vanligt att slå från kylen! Den korta resan till Uppsala var inte tillräcklig för laddning och dessutom regnade det som tusan och var kallt - rätt åt honom. Värmen går på gasol - men brännaren behöver - just det eletricitet för att tända. Blev en kall och trist fuktig natt. Inte värmde jag nåt duschvatten heller.
Men nu är vi sams igen. Han har kört till en camping och jag suger i mig 220 V växelström, varmvattnet susar runt i alla element, radion spelar och det ser ut som att vädret är på väg att bli bättre.
Hebbe och kollegorna tillbringade hela dagen på Akademiska sjukhuset men sedan åkte Hebbe och jag förbi Ulleråkers sjukhus. Ett av de största och äldsta mentalsjukhusen som mest bodde här.
På bilden ser ni mig nedanför klocktornet - det fanns ofta ett sådant på de gamla mentalsjukhusen - tiden var viktig, diciplin ofta med shemalagt arbete för många av patienterna. Kankse något det fanns för mycket av då och för lite av meningsfull sysselsättning nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar